Familjen CARLSONS släktkrönika

Nils Fartegnsson, storman och adlig

Vi vet inte när Nils var född eller dog. Men vi vet att han levde 1352, född troligen under andra hälften av 1200-talet. Och att han var en storman i Hälsingland, en av de ledande och räknades till frälset.
Förhållandena vid Norra Botten var i början av 1300-talet oklara. Mellan Stockholm och Storhälsinglands kuster fanns fasta handelsförbindelser etablerade. I höjd med Bygdeå, från Kvarken och neråt var bottenviken ett svenskt hav. Men norr därom är det tveksamt om man kan beteckna dessa områden som en svensk intressesfär statsrättsligt sett. Forskning visar att en svensk fast bosättning etablerades (även om en ”trolig finsk-ugrisk” befolkning de s.k. Kvänerna, redan fanns utefter kusten) för att legitimera en svensk suveränitet norr om Norrbygda (Bygdeå). Den delen utvecklades till att bli en del av Sverige som en effekt av Nöteborgsfreden 1323 mellan svenskar och ryssar. Gränsdragningen var ytterst oklar och därför följde en målmedveten politik att kolonisera och nyttja resurserna i landet i norr (Norra Botten). Det var en utveckling som påskyndades utav statsrättsliga (Injura Regni – Rikets rättigheter), kyrkliga och ekonomiska – handelsmässiga skäl.
År 1326 beviljade påven halva sexårstionden för att ha medel att stå emot de hedniska karelarnas och ryssarnas anfall och plundringar. Året därpå 1327 ingick ärkebiskop Olof Björnsson, tillsammans med kungsåren (kungens fogde) Johan Ingemarsson och hälsingestormannen Nils Fartegnsson m.fl. en konstellation, som skulle exploatera Lule älv med angränsande områden, för odling och bebyggande, efter kungens upplåtande av landet mellan Skellefteå älv och Ule älv för kolonisering. Han ska ha fått en1/6 av området. Koloniseringen flyttade fram kyrkans position i området, kyrkor kunde byggas, kyrkan och delägarna fick stora vinster av det lukrativa laxfisket. Exempelvis grundas en kyrka i Torneå 1341. Några år tidigare (1324) hade Nils Fartegnsson överlåtit till ärkebiskop Olof såsom gåva en del av den ström som kallas Indalsån med all fisken och tillägor, vilken del hans fader tidigare ägt. (Botnia, Edlund, Beckman red., Övre Norrlands historia del I)
Nils Fartegnsson levde ännu 1352 då han granskat räkenskaperna för det gods som sonen Johan Nilsson förvaltat söder om Ödmården (söder om Hälsingland). Vidhängt brevet finns hans sigill som visar en sköld med en böjd arm från sinister, vilket indikerar att han räknas till frälset. (Släktforskarnas årsbok 1996).