Familjen CARLSONS släktkrönika
Kvinnoanor
| 1600 talet | |
| Mormors mormors mormors mormors mormors mor Kerstin Nilsdotter | |
| Mormors mormors mormors mormors mormor Malin Johansdotter | |
| Mormors mormors mormors mormors mor Margareta Matsdotter | |
| 1700 talet | |
| Mormors mormors mormors mormor Sara Samuelsdotter | |
| Mormors mormors mormors mor Brita Andersdotter | |
| Mormors mormors mormor Elsa Eriksdotter | |
| Mormors mormors mor Anna Stephansdotter | |
| 1800 talet | |
| Mormors mormor Elisabeth Margareta Samuelsdotter | |
| Mormors mor Maria Arnqvist |
|
| Mormor Elisabet ”Betty” Pettersson |
|
| 1900 talet | |
| Vår mor Sonja Andersson | |
Sonjas kvinnliga anor
Kvinnorna har ofta en undanskymd roll i historien. Det återspeglar sig i också släktforskningssammanhang. Det är svårt att långt tillbaka få fram deras namn, födelseår, var de kom ifrån och vilka föräldrarna var. I mantalslängderna i det tidiga 1600-talet, men även ibland senare, står de, som exempelvis hustru Karin; hustru Brita eller något annat förnamn (inget efternamn) av den som står som förestår/ äger hemmanet eller står för soldatroten när maken dött/ försvunnit i kriget etc. innan någon ny make tillkommit eller någon son tagit över. Det blir svårt då att följa släktleden av mödrar i sådana fall. I vår släktforskning har vi ändock lyckats med att få fram en kedja av 11 generationer från vår mor och bakåt mot början av 1600-talet med rakt nedstigande led av mor/dotter-relation. På faderssidan far/son har vi bara en rak släktföljd på 10 generationer. I båda fallen slutet av 1500- och början av1600-talet.
Men först något om kvinnans ställning och förhållandena mellan man och kvinna bakåt i tiden. När det gäller kvinnans ställning kan det enklast beskrivas som underordning. Kvinnans rättigheter var starkt beskurna. Om hon var ogift lydde hon under fadern, om hon var gift under maken. Husbonden var förmyndare och målsman för hustru och barn och förvaltade hela hushållets egendom. Han hade också rätt att aga och tukta gårdsfolket. Kvinnans arvsrätt var begränsad. I Birger Jarls arvslag (mitten på 1200-talet) gavs systern rätt till hälften så stor arvslott som brodern. Först som änka kunde hon i bästa fall uppnå en ställning som juridiskt påminde om en man, då var hon myndig. Man kan se - speciellt under stormaktstidens långvariga krig - att många kvinnor står för hemmanet enligt mantalslängderna vid makens bortavaro och frånfälle. Men det förändrades ju om hon gifte om sig!De verkliga maktförhållandena på en gård var förmodligen inte lika patriarkala som lagtexterna om husbondeväldet anger. Ett dagligt samarbete var nödvändigt om hushållet skulle överleva i många små och fattiga hemman i norra Sverige. Husfruns makt och myndighet erkänns också, symboliserad av hennes rätt till lås och nycklar
Under Karl den IX infördes Mose Lag i den svenska rättsskipningen. Den gällde som norm från början av 1600-talet till mitten av 1700-talet. Den var utomordentligt sträng både vad och vilka brott den omfattade och straffskalorna, även om den mot slutet inte hade samma genomslag i straffen. Utomäktenskapliga förbindelser s.k. ”lönskaläge” var exempelvis förbjudna och kunde innebära dödsstraff (tingsrätten). Men alla sådana domar gick som turligt var till hovrätten där de omvandlades till stränga böter för båda kontrahenterna. Ett speciellt förhållande här var den s.k. ”mökränkningen”. En kvinna som inte var oskuld (mökränkt) var svår att gifta bort (men kanske kunde ändras genom en stor hemgift - brudens medhavda gåva i boet). Många domstolsprotokoll finns där mökränkning omtalas. En ogift man fick böta för tilltaget (utvägen från det var att gifta sig, och då kallades det ”otidigt sängelag”); en gift man fick strängare böter. Trolovning hade en juridisk och religiös innebörd som nästan likställde förlovningen med vigsel. Trolovningsbarn antecknades inte som oäkta.
Att föda barn var för dessa kvinnor förenat med livsfara. Man kan i kyrkböckerna se att många dog i barnsäng eller sviterna av det.
En ogift kvinna med barn hade en mycket svag ställning i samhället. Att avla barn utom äktenskapet var en synd, förenat med stora negativa sociala effekter både kyrkligt och världsligt, och dessutom straffbart. Ett sätt att hantera det kyrkliga var att få syndernas förlåtelse - kyrkans absolution. Bland de anmödrar som redovisas här finns inget sådant exempel, men vi har vår farfars farfars mor Ingrid Larsdotter som fick absolution i sakristian i Bygdeå kyrka i december 1782, efter att ha fött en son i oktober samma år. Hon blev inte gift förrän hon var 33 år. Kraven på kvinnans oskuld och renhet var hårda och orsakade mycket lidande , då det var kvinnan som fick ta de långsiktiga konsekvenserna av dåtidens lag- och moraluppfattning. Alla fick inte samma chans som Ingrid.
Men mot bakgrund av det ”formella” kvinnoelände som kan utläsas av de gamla dokumenten känns det positivt att hitta ett antal långlivade, starka och utifrån sin tids förutsättningar fömodligen ”lyckliga” kvinnor i släktens historia. Dom finns!