Bure-ätten omfattar en släktgren från Bureå, nuvarande Skellefteå kommun. Vi är ättlingar till den troliga anfadern Herse i Bureå.I den omfattande DNA-forskning som bedrivits om Bure-ätten har kartlagts ett stort antal manliga säkra DNA-ättlingar. Därigenom har man kunnat verifiera en del av det material som Johan Bure tog fram omkring år 1600, men också förkasta en del. Den antavla som nu redovisas i forskningen anger Herse i Bureå som en möjlig anfader till grenarna efter ”Olof den gamle” och den som är anfader till Falmarksättlingarna.Herse i Bureå hade som nämnts minst två söner som har haft manliga ättlingar i många generationer. Den ena grenen följer ”Olof den gamle”.
När det gäller den kvinnliga Bureättlingen Mariet Hansdotter
(f. 1558) som gifte sig med Matts Öndesson i Öndebyn, så följer vi den släkt-kronologi över Öndesläkten som K-O Åhman gett uttryck för i tidskriften Åtabak nr 2/2008.
Bakgrund
(Släkten Bure har frambringat flera i den svenska stormaktstidens kyrko- och lärdomshistoria framstående män, däribland den månglärde Johan Bure (latiniserat Johannes Bureus), en av 1600-talets portalfigurer. Han anställdes av Kung Karl IX som lärare för sonen Gustaf Adolf, och dessutom utsågs Bureus till både riksantikvarie 1609, Sveriges förste, och 1611-34 var han anförtrodd vården av Riksarkivet och konungens bibliotek, idag Kungliga biblioteket.) Ur Wikpedia.
Johan Bure företog 1600–1601 en omfattande resa i de norrländska landskapen för att inventera fornminnen. I samband med resan besökte han ett stort antal släktingar på mödernet, som han intervjuade om deras gemensamma ursprung från Herse (Härse) i Bure, från vilken Johan Bure skulle härstamma i sjunde led. Han utvecklade på grundval av detta omfattande släkttavlor av Bureätten
Den kände Bure-kännaren Urban Silkeborg har kunnat visa i sin forskning att släktuppgifterna för den tid det finns skriftliga källor, är trovärdiga.