Familjen CARLSONS släktkrönika
Sikeå ByEnligt historiska källor, hade svenskarna, vid början av 1300-talet, nått till kyrksocknarna "Uma" och "Bygda" (kallad Norrbygda) med bosättningar i fasta bygdelag. Norr därom låg nybyggen spridda utefter kusten upp mot nuvarande Skellefteå älvs mynning. Man kan bedöma att Sikeå inte var något undantag utan att man växte till under 1300-talet med uppodling av marken till fasta bondebosättningar knutna till modersocknen Bygda. Övre Norrlands kustbygd blev en del av Sverige som ett resultat efter Nöteborgsfreden mellan svenskar och ryssar 1323. I höjd med Bygdeå, från Kvarken och neråt var bottenviken ett svenskt hav. Men det är tveksamt om man kan beteckna de nordligare delarna som en svensk intressesfär. Det existerade redan en fast befolkning i älvdalarna i Norra Botten. Enligt många historiska källor fanns redan ett folk på plats när svenskarna slog sig ned. Det var kvänerna, ett finskt-ugriskt folk som fanns i Bottenviken ett till tvåhundra år före svenskarna. De försörjde sig på jakt, fiske, boskapsskötsel och svedjebruk. Kolonisationen av svenskarna förlöpte fredligt. ”Ett hypotetiskt ryskt överhöghetsvälde vid Bottenviken avlöstes av ett svenskt”.Sikeå skrevs i Gustav Wasas jordabok 1543, Sickåå. Namnet Sickåå kommer av fisken sik och å, vilken i det här fallet är nuvarande Ståbäcken. Vid den tiden fanns det tydligen en fiskeutkomst i Ståbäcken eftersom de fem skattebönderna skattade för fiskevattnet. Eller som det står i jordaboken: "Theris (deras=böndernas) fiskuatn och Qvarner ere lagde och werderath för 2 spannland" (=32 penningar). Totalt skattade de fem bönderna i Sickåå för 2 mark 6 öre och 1 örtug. Det finns en beskrivning av Bygdeå socken 1620-1640. Det är ett försök att kartlägga hur det feodala produktionssättet framträdde i Bygdeå och hur det påverkades av de militära utskrivningarna (30-åriga kriget) och de alltmer betungande skatterna. En rad olika skatter fanns. Sikeåborna exploaterades främst av kronan och men även av kyrkan. Många bönder var skuldsatta under mitten av perioden. Men det var främst orsakat av de svåra missväxterna under 1633 och 1634, då skatten också gick ner. |
Trots utskrivningarna och nödåren i början av 1630-talet minskade inte boskapsantalet utan kunde öka något trots allt. Bygdeå socken hade c:a 1900 personer år1620 och ungefär 1700 år 1640. (Med en mycket enkel egen beräkning skulle, på motsvarande sätt, Sikeås befolkning kunna uppskattas till 40 –  50 personer med en befolkningsminskning på 5 personer.) Vid periodens slut fanns det 1,5 kvinnor på 1 man, dvs. ett kvinnoöverskott på 50%. Bristen på vuxna män medförde att gårdshushåll med kvinnliga hemmansägare ökade; i Sikeå stod under perioden två hustrur (av sex) som ägare till var sitt hemman. Slutsatsen i beskrivningen av Bygdeå socken till att det ”överhuvudtaget var möjligt att få ut skatter och utskrivningar i den omfattning som skedde under stormaktens etableringsfas, fanns till stor del att söka i att det ägde rum under frivillighetens täckmantel, pådrivet av en sällsynt effektiv propaganda som utbasunerades från landets alla predikstolar.”Bebyggelseutvecklingen efter Gustav Wasas död gick långsamt i Västerbotten. Krigen och en fortsatt klimatförsämring begränsade befolkningstillväxten. Under 1600-talet var krigen och utskrivningarna av soldater stora, men även perioder av missväxt . Ofta resulterade det i befolkningsminskningar och att gårdar lades öde. Antalet ödegårdar var särskilt stor de två första årtiondena på 1700-talet. Inte förrän mitten på 1730-talet hämtade befolkningen sig efter de stora nordiska krigen och började öka på allvar. Sikeå hade en jämn utveckling med fem gårdar 1543 och sedan under hela perioden fram till 1760 sex gårdar. Däremot ökade antal kor med 60% och småkreatur med 150%. År 1543 fanns två kvarnar i Sikeå och 1750 tre stycken. Strömmingsfisket hade sedan gamalt spelat stor roll i kustbyarna i Bygdeå inklusive Sikeå. År 1604 fanns i Sikeå tre båtar enligt skattelängden. Man jagade också säl med nät.Från tidig medeltid till expansionen i mitten på 1700-talet var Sikeå en liten bondby utan större förändring i liv och befolkning. Men Sikeå utvecklades starkt från 1760-talet då Robertsfors bruk startade sin verksamhet i Edfastmark. Sikeå hamn byggdes och fick en stark expansion genom in- och utskeppning av malm- och järnprodukter samt genom skeppsbyggeri. Andra näringar tillkom också som påverkade livet för människorna i Sikeå såsom transporter mellan bruket och hamnen, kolproduktion för processerna samt inte minst arbeten av olika slag vid bruket. |
||
|
|
|
|
| För att se större bild, klicka på bilden | |||
© Familjen Carlson. Wbbproducent sc@sikaby.se. Släktforskning eilert@sikaby.se