Familjen CARLSONS släktkrönika
Johan Persson Humbla Klingberg (1723-1809). Farfars farfars farfar
Johan Persson Humbla Klingberg (1723-1809). Per Wippas andre son. Han föddes i Ånäset och antogs som vargeringskarl vid roten 47 (Klintsjön) Bygdeå kompani 1741-12-30. (Vargeringskarlar var reservsoldater och ingick i det reservregemente på hemmaplan som sattes upp under kriget mot Ryssland 1741-43) Under ett år fick Johan regelrätt utbildning till soldat innan han blev soldat 47 Humbla i december 1742. Om detta heter det i ett mönstringsprotokoll – där Johan och hans yngre bror Anders blev uttagen som vargeringskarlar - undertecknad av landssekreterare Quist vid länsstyrelsen i Umeå:
”År 1741 den 30 och 31 Decembris fullföljde Högwälborne Herr Baron och Landshövding Gabriel Gyllengrip i Bygdeå sockenstuga med wargeringskarlarnas öwerseende och antagande--- Sist föranstaltades om wargeringskarlarnas exercerande,--, kommer Sergeanten Olof Brunberg att wid Nysätra Capell en gång i månaden och på en lördag klockan åtta om morgonen till thes thet ringt samman till kyrkan efter middagen inöfwa bemälte manskap uti dess nödigaste stycken såsom ställa sig i rotar och leder, luta leder, wända sig till höger och wänster, swänga sig Divisionswis och marschera, med mera, som utaw gamla åstadkommes kunna.”Efter nästan två år utnämndes Johan Humbla till Wästerbottning. Han var med på generalmönstringen 1748 och avgick som rotesoldat den 17 april 1753 utbytt mot en annan soldat. Han gifte sig (se Malin Mosisdotter) den 3 februari 1751 och bodde i Skinnarbyn, Bygdeå mellan 1751 till 1758. Men under den tiden sökte han sig som nybyggare och från 1760 var familjen skriven på nybygget i Risträsk. I Bygdeå sockens historia finns han omnämnd:
Johan Persson (Klingberg) hade sedan 1760 odlat åkerjord till 2 1/2 tunnas utsäde och kunde därför föda 5 à 6 kor samt några småkreatur. Johan Persson Klingberg tycks ha varit en duktig karl. Han får vitsordet "flitig". Och hans minne lever ännu kvar i Risträsk. Där anser man dock 1756 som nybyggets födelseår, vilket i och för sig inte alls är uteslutet. En måg Anders Andersson (dottern Stinas make) anlade, säkerligen med hans bistånd, nybygget Risträsk nr 2. Och sedan han 1788 överlåtit Risträsk nr 1 åt en av sina söner, utverkade han själv 1793 tillstånd att anlägga Risträsk nr 3, som senare fick namnet Risböle.
Som 70-åring anlade han sitt tredje nybygge! Han måste ha varit en kraftkarl. Tillkomsten av Robertsfors bruk år 1756 blev av största betydelse för nybyggarna att skaffa sig extra inkomster. Åt bruket kunde de arbeta med kolning och
 |
| Kronohemmet Risträsk >>>>> |
Johan dog hösten 1809. Under hans livstid var Sverige i krig fyra gånger. Det sista när Sverige förlorade Finland i 1808-09 år ryska krig. Det var det sista kriget på svensk mark.
Johan Humbla och brodern Anders Gädda deltog 1742-43 i kriget mot Ryssland. Västerbottens län var då i den militära brännpunkten. Läget i länet hösten 1742 var kritiskt både vad gällde kriget, försvarsmoralen och livsmedelsförsörjningen. Svälten var utbredd och många socknar ville sända brev till den ryske Tsaren och svära honom tro och heder och låta sig ingå i det ryska riket.
En stämningsbild (förkortad) finns i Umeå sockens historia.
Landshövdingen har med budkavle kallat till överläggningar i Umeå sockenstuga den 12 september 1742. I den överfyllda lokalen piskas stämningen upp och många gisslar de styrande i Stockholm och hur de övergivit denna hårt utsatta landsända. Landshövding Gyllengrip försöker förklara hur situationen är och vilka krav han ställt på den centrala statsmakten. Han redogör för de riksdagsrelationer han sänt iväg och de träffar av den anledningen han haft i riksdagen under den senaste tiden; om behoven av matsändningar, utrustning och militärt stöd för att förhindra en rysk invasion av länet. Landshövdingen kommer efter långt parlamenterande överens med Umeå sockens allmoge om lämpliga försvarsanstalter, främst vakthållning mot havet. Den ryska fienden närmar sig Västerbotten via norra Finland. Länet kan bli en krigsskådeplats genom ett genombrott i Torne eller en övergång via Kvarken mot Umeå. Vargeringsmanskapet ska göras redo att bryta upp. Vårdkasar ska upprättas utefter hela kusten. Umeå stad ska hålla en båt för spaning i skärgården. För eventuellt försvar ska bönderna mobiliseras. Bristen på vapen är stor så att bönderna uppmanas att ta fram sina handspjut. Landshövdingen meddelar att han krävt befäl, vapen och spannmål. På statskontorets krav på betalning av föregående års spannmålshjälp har länsstyrelsen meddelat att intet finns att tillgå i länet ”utom några kreatur”. Landshövdingen säger till den församlade allmogen att han har svarat kronan att erhåller inte landsändan spannmål är det risk att den läggs öde efter det fjärde årets missväxt. Med det upplöses rådslaget.
Översten C Freidenfeldt – en karolin av den gamla stammen - anförtroddes befälet över Västerbottens regemente. Tillsammans med landshövdingen – en mycket duglig ämbetsman – sattes försvaret på fötter. I slutet av året 1742 gick Freidenfelt till motanfall. Från Torneå gick han mot Kemi med rytteriet, vargeringsfolket och uppbådad allmoge från Tårnedalen. De framryckande ryska trupperna tillfogades där ett kännbart nederlag, ryska arméns första under detta krig. Johan Humbla och brodern (se Anders Gädda) deltog säkert i fälttåget. Anders blev sårad i Torneå, men Johan följde säkert med ner mot Uleåborg, där fronten stod när fred slöts i juni 1743. Västerbottens regemente fick emellertid inte slå sig till ro med det framgångsrika fälttåget i Österbotten. Man fick hösten 1743 i ilmarsch gå ner mot Stockholm för att slå ner det upplopp som startat i Dalarna – den sk. Stora daldansen – och som skulle kunna leda till en statskupp. Bygdeå kompani kom i november till Falun för att kväsa alla upprorsförsök. Inget dödande förekom där utan bara vakthållning. Regementet återvände i mars 1744 till Västerbotten. Johan var säkert med till Falun, osäkert om brodern Anders Gädda deltog dvs. om han hade hunnit tillfriskna efter skottskadan. Han var i alla fall trossdräng under 1744 och kunde ha varit med i trossen men inte som soldat.