Familjen CARLSONS släktkrönika
Hans Olsson 1515 - 1562
Hans Olsson finns omnämnd i Gustav Wasas Jordabok för 1543. Han bör ha varit född under de första årtiondena av 1500-talet och dött i början av 1560-talet. Hans Olsson finns med i skattelängden/ tiondelängden som ägare till hemmanet Sikeå 2, fram till och med 1561.
I jordaboken 1543 för Sikeå finns omnämnd ytterligare en med samma efternamn, Håkon Olsson. De har precis lika stora hemman och betydligt mindre än andra i byn. Möjligen har hemmanet delats i lika stora delar mellan de troliga bröderna Håkon och Hans av deras far Oloff.
Hemmansklyvning var inte ovanlig under denna tid. Gustav Vasa var starkt kritisk till det och uppmanade inbyggarna i Västerbotten i flera omgångar nödvändigheten av att bryta ny mark och skapa fler hemman.
Fadern Oloff bör ha varit född under senare delen av 1400-talet och således levt under slutet av Kalmarunionens era, innan Gustav Vasa besegrade danskarna och bröt sig ur unionen 1523. Denne Oloff kan ha haft ytterligare en son Jon. En Jon Olsson finns, efter att Hans Olsson avlidit, angiven som ägare till hemmanet Sikeå 2, i skattelängden över tiondet/ årliga skatten från 1562 till 1576. (Se vidare Olof Hansson)
| Bilderna är ur Olaus Magnus Historia om de Nordiska folken. Den utgavs år 1555 i Rom, men först 1925 fanns den översatt och utgiven på svenska. | |
 |
Allmogen |
 |
Fiske |
 |
Bågskyttar |
|
Skördetid |
Gustav Vasas brev till Västerbottningarna
Den 21 september 1540 utgick ett kungligt påbud om ny skattläggning i Västerbotten. Så här skrev Gustav Vasa till inbyggarna:
” Käre vänner, vi ge eder tillkänna, efter vi uti sanning av de räkenskaper och undervisningar, som vi av vår fogde där i landet undfångit hava, förmärka och förnimma kunna, --- att uti en lång tid är ingen skälig eller tillbörlig skattläggning hållen där i landet utan att var och en av eder gör kronans skatt ut liksom honom själv synes, oss och kronan till en svår och dråplig skada och nackdel.”
Med detta bröt Gustav Vasa de medeltida gamla skatteförhållandena och skapade ett skattesystem som baserades på de enskilda bönderna och deras avkastning av jorden, noga upptecknade i jordeböckerna. Det blev mera rättvisa men också lättare att höja.
Allmogens skatter
Fogden Mikael Ålenning insände 1543 till konungens kammare en fullständig jordebok över odlingen i Västerbotten. Denna skattläggning gällde ända till 1605. Den byggde inte på rökar (hushåll) utan på mantalet, dvs. antalet jordägare och värdet av hemmanets avkastning. Jordeboken gav en noggrann skattläggning av äng, fiskevatten och annat, tex. kvarnar. Bonden skattades lika mycket för ett spannland som för fyra lass äng dvs.16 penningar. Hans Olsson med sina 4,5 spannland och 5 lass äng bör ha värderats till 92 penningar (något mindre än 4 öre och ½ mark). Vid sidan av huvudskatten (tiondet) dvs. årliga räntan från jordägarna utgick även den urgamla bågaskatten. Den beräknades inte på mantalet utan på befolkningstalet. I Hälsingelagen, som nedtecknades på 1300-talet, står om konungens ledung och om skatt: -- I Umeå och Bygdeå och alla som bo norr därom två blå blåskurna skinn för varje båge och ingen annan ledung, utan skola värja sitt land hemma--- . I 1547 års anvisningar om bågskatten heter det att alla manliga jordägare samt deras söner, bröder och mågar som ingår i matlaget eller bor på gården och har kraft att spänna ett armborst skall årligen betala ½ öre i bågaskatt (12 penningar) . Men för Västerbottningarna, innebar de krig som följde efter Gustav Wasas död (1560), Nordiska Sjuårskriget (1563-70) och mot Ryssland (1570-95), att de ingick i de fänikor som sattes upp och deltog i krigen.
Liten ordbok
Rökar = hushåll. Mantal = jordägare. Spannland i Västerbotten = ung. 2 500 m2 eller 1/4 hektar. Bågaskatten = utgick för varje vuxen man som kunde jaga skulle betala en skinnskatt; blåskurna skinn = ekorre- eller hermelinskinn. Ledung = krigståg till sjöss eller kustbevakning. Fänika = eg. fana; en avdelning fotfolk, i slutet på medeltiden fram till 1600-talet, som följde en fana. Varje landskap satte upp en fänika på ung. 500 man.