Familjen CARLSONS släktkrönika
Lars Persson ”stor” 1617-c:a1685
Lars var född i Sikeå och stod för Sikeå 2, 1657. Han finns i mantalslängden 1657-84. Han hade tillnamnet ”Stora” då det fanns en annan Lars Persson (lille) i byn. Han var tolvman. Ett uppdrag som hade hög status på den tiden. Förutom att de satt med i socken/häradstinget hade de en viktig roll i socknen ”kommunala” angelägenheter. Landshövdingen och höga överheten gav dem ställning som socknens ansvariga ledare och även utnyttjade deras tjänster i den statliga uppbörden och förvaltningen. De var tillsatta på livstid.
Lars var gift med Kerstin Håkansdotter. Hon stod för hemmanet mellan 1687 -93.
De hade barnen Anna 1653, Anders, 1659, Mariat 1662 och Brita omkring 1670. Anna läste 1664 med goda vitsord; läser väl och kan sin katekes. Samma omdöme hade Mariat som läste 1774. Brita läste troligen 1679 och kan också läsa i Bok. Barnen klarade sig bra i husförhören.
Stora Lars Persson finns omnämnd i domboken 1655 18/6 om ett ”uppbud andra gången” på ett hemman, möjligen faderns. Det finns nämligen ett köp som omnämns i domboken 1659 27/7 ”Nils Persson i Sikeå kärande till sin broder Lars Persson från samma by om en gård de haver köpt”... Lars finns också omnämnd 167416/6 ”Hans Olofsson i Sikeå hursom hans granne store Lars Persson haver genom sin son Anders… Han finns också omnämnd som tolvmannen i två domstolsprotokoll, 1677 17/10 ”Tolvmannen Stora Lars Persson i Sikeå klagomål som han å sin hustrus vägnar, Kerstin Håkansdotter… och 1678 24/10 ”anbelangades tolvman Lars Persson klagomål emot pigan Karin Richardsdotter från Skellefteå.. som skulle hon kommit Lars dotter Brita i rop och misstankar hava dräpit grannens ko”..
Uppbud. När en gård skulle säljas måste försäljningen tillkännages vid tinget. Detta kallades för uppbud. Enligt lagen skulle gårdar som låg ute i landsbygden
uppbjudas vid två på varandra följande ting. Om ingen av säljarens släktingar begärt att få utnyttja sin bördsrätt (= förköpsrätt på grund av släktskap) kunde
köparen begära att få fastebrev (= lagfart) på gården när ett år efter sista uppbudet passerat. Alla uppbud och beviljade fastebrev skulle skrivas in
under rubriken lagbud eller uppbud i domboken.
Tolvman var i äldre tid benämningen på en nämndeman vid häradsrätten. Tolvmännen utsågs bland sockenallmogen (fram till 1871 skulle tolvmännen vara bönder), och den främste som haft sitt uppdrag längst benämndes "äldste". Tolvmännen valdes på sockenstämman i respektive socken, varje socken hade ofta ett bestämt antal av posterna på sin lott. Nämndemännen satt vanligen på livstid, på 1800-talet bestämdes mandatperioden till sex år, med möjlighet att avgå efter två.