Familjen CARLSONS släktkrönika
Olof Hansson Omkr. 1530 - omkr. 1575
Olof Hansson bör ha varit Hans Olssons son. Olof bör ha varit född under slutet av 1530-talet och dött 1574-75. Han finns med i tiondelängderna för 1573-74. Olof blev inte speciellt gammal bara ung. 40 år. Efter fadern Hans Olsson som dog 1571-72 tog sonen Nils Hansson över 1562-71. Hans hustru ”änkan Hansson” som det står i tiondelängden stod för hemmanet 1572. Där efter kom Olof under två år. Efter hans död tog inte sonen Lars Olofsson över direkt utan det skedde först 1579. Däri mellan kom en Måns Hansson 1575-78. ”Änkan Hansson” gifte sig troligen med denna Måns, som då stod för hemmanet. Olof Hansson bör ha varit den rättmätige ägaren till hemmanet eftersom hans son tog över när han var vuxen/ tillräckligt gammal att ta över . Måns Henriksson dog nämligen inte år 1578 utan återkom som bonde i Sikeå för ett annat hemman år 1590 och hans son Henrik Månsson tog över det hemmanet första årtiondet av 1600-talet. Det intressanta är, var Olof Hansson befann sig eller vad hans roll var efter fadern Hans Olsson död. Vi spekulerar i att sonen Olof Hansson blev utskriven 1562 innan fadern Hans Olsson dog och Olof hunnit bli ägare. Brodern Nils fick då ta över. Det finns en anteckning i tiondelängderna under flera år att Hans Olsson hade ”en son”. Andra bönder i Sikeå Jon Olsson och Håkan Olofsson hade också sådana noteringar. Det kan vara noteringar, som pekar ut bönder med lämpliga soldatämnen. Olof Hansson blev inte speciellt gammal. Orsaken kan ha varit sviter efter kriget. Och som rättmätig ägare till hemmanet tog sonen Lars Olofsson över hemmanet och inte Henriksson/ Månsson. Man kan se av tiondelängderna att hemmanets avkastning minskat under 1560-talet när Jon var ägare, även i jämförelse med Olof Håkanssons hemman som var lika stort. Vid värderingen av förmögenheterna vid Älvsborgs lösen är den bara en femtedel av Olof Håkanssons. Under 1570-talet stiger avkastningen igen som redovisas i tiondelängderna..
Vi har tidigare beskrivit – under kvinnoanor - hur hårt utomäktenskaplig sexualitet bestraffades efter att Moselag blev rättesnöre under Karl den XI 1610. Hård bestraffningen av sedliga problem gällde även tidigare och inte bara utomäktenskaplighet utan även släktskap. Både katolska kyrkan och äldre luterdom betraktade även avlägsen släktskap som äktenskapshinder. Tre- och fyrmänningar fick inte gifta sig. I Bygdeå socken Historia finns en redogörelse från 1584, som rör våra Sikeåanor:
”Olof Håkanssons son i Sikeå hade lägrat sin syssling, /personer vars respektive föräldrar är kusiner – tex. Olof Håkansson och Olof Hansson. Namnen på barnen vet vi inte/ blevo för dette dömda ifrån livet för deras missgärning, ändock de haver varit barnsligen på båda sidor och han haver icke varit vid sitt sinne. Därföre haver den menige man uti socknen uti underdånighet ödmjukeligen begärt av hans Kongl. Maj:t, att de måtte få give någre penningar för honom och sedan driva`n av land, och hava de utgivit för honom penningar 100 Mark.”
Det är en oerhört stor summa. Det motsvarar uppskattningsvis 15 hästar, eller tjära en ½ tunna av vardera bonden. Protokollet visar också på att byn i många avseenden var ett kollektiv och kunde göra en behjärtad, samfälld insats för att rädda en olycklig från döden.
Utskrivningarna av soldater i Västerbotten
var omfattande under Nordiska sjuårskriget. År 1562 skrevs var 20:e man ut; Nya följde 1564; 1565 var 20:e man; 1567 var 10:e man. En sammanfattning av förhållanden visas i bågskattelängderna. ”Bågmanstalet” för 2400 jordbrukshushåll i Västerbotten minskade med 1000 arbetsföra män, döda eller invalider.
Krigsbördorna med extraskatter för krigsinsatserna och födostöd till fänikorna (ung bataljon) var tunga. För jordbruket blev hästgärden problematisk. Arbetet med jordbruket blev också lidande med färre arbetsföra – även drängar skrevs ut - och omfattande krigsbördor. Därigenom kunde Nils troligen inte hävda en normal avkastning för hemmanet.
.
Freden i Stettin 1570
– efter Nordiska sjuårskriget 1563 – 70 – innebar stora ekonomiska krav för Sverige, inga landöverträdelser, men ett tungt återlösande av staden Älvsborg; enda porten mot väster och som stod för en lukrativa handeln. Älvsborgs lösen var en förmögenhetsskatt, som beviljades av ständermötet i januari 1571, för att återlösa staden och fästningen från Danmark – Norge för 150.000 riksdaler mark. Skatten skulle utgöra 1/10 av undersåtarnas uppskattade lösöre. Särskilda nämnder, med egna representanter för allmogen, upprättade taxeringslängder där varje persons innehav av olika slag av metaller
och boskap tog upp. Nils Hansson hade 5 lod silver, 1 ko och 2 grisar. Hans tionde värderades till en mark och 3,5 öre. (En mark = 8 öre).