Familjen CARLSONS släktkrönika
Per Larsson Högmodig 1720-1773
Han var född i Sikeå och läste 1733. Hans far dog redan 1734 och dottern Malin och hennes man Anders Ersson kom då att ta hand om faderns hemman tillsammans med modern Lucia.
Han antogs som soldat Högmodig, rote 18 i Vebomark den 23 April 1740 och avgick den 11 Juni 1746: 23 år och Westerbottning, 4 och ett halvt års tjänstgöring. Omdöme: ”Duglig, men kommer för hemmanets bruks (Sikeå 1) skull att med rotens tillhielp utbytas.”
Per gifte sig 1745 med Anna Larsdotter 1717 – 1784. Hon var från Bobacken och var änka vid giftermålet. Per gifte sig till stamhemmanet Sikeå 1. Han kommenderads till Finland 19 September 1741 i samma omgång som Per Wippa (se honom i Rickleåanor).Denna del av Västerbottens regementet fördes över till Vasa via Borgå till Fredrikshamn. Vintern 1741/42 blev kall, dålig mat och sjukdomar, gjorde tillvaron bekymmersam för den svenska armen. Stillestånd rådde fram till i slutet av februari 1742. Inga större strider förekom under våren utan den svenska armen inklusive Västerbottens regemente gjorde den ena reträtten efter den andra, tills kapitulationen av den svenska armen skedde i Helsingfors, augusti 1742. Ett mycket förödmjukande krig, ett krig utan ära och ett som uppvisade enormt stora brister i den svenska krigsmakten. De flesta befäl hade ingen krigsvana och stora deserteringar skedde. Krigsförberedelserna hade stora brister. Fästningarna i Finland var svaga och flottans upprustning var ofullbordad. Underhållstjänsten och inkvarteringarna var uselt ordnade, med påföljd att massvis av soldater dukade under av farsoter. Av 18 000 man som fördes över till Finland, kom endast 6000 till 7000 man hem. Av Västerbottningarna dog 300 under överfarten. Per Wippa var en av dessa, men Per Högmodig klarade sig. Han återvände hem till Sikeå. Under oktober och november rekryterades regementet på nytt och ingick i därefter i generalmajor Freudenfeldts uppställda kår för försvaret i norr. Ryssarna fortsatte att anfalla genom Finland och hotade att gå över Torneå älv och in i den svenska delen av riket. Regementet fylldes på av vargeringskarlar (soldater ur reservregementet) bland annat Per Wippas söner Johan Humbla och Anders Gädda (Se under Rickleåanor). De framryckande ryska trupperna tillfogades ett kännbart nederlag i Torneå, ryska arméns första under detta krig. Anders Gädda blev sårad i Torneå. Per Högmodig följde säkert med ner mot Uleåborg, där fronten stod när fred slöts i juni 1743. Västerbottens regemente fick emellertid inte slå sig till ro med det framgångsrika fälttåget i Österbotten. Man fick hösten 1743 i ilmarsch gå ner mot Stockholm för att slå ner det upplopp som startat i Dalarna – den sk. Stora daldansen – och som var nära att leda till en statskupp. Bygdeå kompani kom i november 1743 till Falun för att kväsa alla upprorsförsök. Inget dödande förekom där utan bara vakthållning. Regementet återvände i mars 1744 till Västerbotten.
Äldsta barnet till Per och Anna dottern Magdalena (1745–1783) gifte sig 1768 med vice länsmannen Erik Sundström från Skinnarbyn. Han var direkt inblandad i lösandet av och rättegången om Liamordet. (Se Catharina Persdotter i Rickleåanor). Delar ur rättegångsprotokollet .
”På kronolänsmannen Erik Sundströms angivande att Per Larsson från Överklinten, och soldaten vid Bygdeå Compagnie Jonas Flark skola överenskommit att mörda den förres fader Lars Persson, hölls den 9 januari 1786 Urtima ting i Captensbostället Bygdeborg i Skinnarbyn. Länsman Sundström berättade först hur han sedan någon tid efter Lars Persson begravning "tal ibland folket begynt gå att Lars Persson icke som sonen föregivit av dess häst till döds slagen blivit utan vore mördad" rest upp till Överklinten och funnit skäl att med fotjärn fängsla Flark och Per Larsson, samt hålla deras hustrur under bevakning såsom misstänkta för delaktighet.
Följande dags (den tredje rättegångsdagen) morgon avkunnades dom och den lydde:
Alldenstund av hållen rannsakning finnes, att gifte drängen Per Larsson från Överklinten, alltsedan år 1784 haft och lagt råd med soldaten Jonas Flark, det han mot betalning mörda Per Larssons fader och Flarks rotebonde Lars Persson i Liden uti nyssnämnda by, och Flark låtit sig till sådant mord leja, samt det samma försåtligen med skott utur en lodbössa genom Lars Perssons huvud den 16 september sistlidet år, ute på marken verkställt, även sedermera därföre av Per Larsson bekommit fjorton Rd.värde, och det till större delen i kopparplåtar, som Per Larsson av dess moder olovligen avhänt.
För den skull prövar Urtima Tingsrätten i förmåga av 12 och 13:e kapitlen, 1:a paragraf. Missgärningsbalken, jämfört med 24 Kap. 2 och 3:e paragraferna berörde Balk rättvist.
Det böra Per Larsson och Jonas Flark för detta deras med vilja och stadgat råd förövande lönnmord halshuggas och steglas, samt Per Larsson förut mista högra handen, och den sistnämndes moder, av Per Larssons egendom njuta betalning för de henne avhände plåtar, med elva Rd. spesie.
Av de delaktige ådömdes Per Hansson 10 par spö för sin uraktlåtenhet att meddela vad han visste och hans hustru åtta par ris, tre slag av paret för att hon växlat Flarks pengar.
Samma straff som hustrun fick Malin Markusdotter för att hon ej anmält sin man (Flark). Däremot förklarades hustrun Katarina Persdotter och Lars Perssons änka oskyldiga. “