Familjen CARLSONS släktkrönika

Brons och Järnåldern

De först spåren.

När människor blev bofasta i Sikeåområdet kan man inte veta med säkerhet. De inventeringar av gravrösen som Umeå universitet gjorde 1996 med ”Rösen i mellersta Västerbotten” (Anders Bergvall m.fl.) visar att de flesta anläggningarna ligger på eller i omedelbar anslutning till Sikeåberget. I området finns 13 rösen utspridda. De ligger på en höjd över havet som markerar att de kan dateras till den yngre bronsåldern omrkring 1100 till 800 f. Kr. Alla anläggningarna är skadade troligen på grund av närheten till byn. Det finns tre stora rösen alla på Sikeåbergets topp, som sannolikt utgjorde en storslagen syn innan de blev demolerade. Alla rösen i området låg under bronsåldern på öar. Alla utom ett är exponerade mot nordväst d.v.s. in mot fastlandet.
Med utgångspunkt från förhållandena i undersökningsområdet antar man att de som byggde rösena var av norrländskt ursprung. Det finns underlag för tolkning av de boende både som storfamiljer eller mer komplexa och betydligt större samhällsformationer.
Grunden för samhällena skulle vara kustens resursrikedom med fiske och sälfångst som viktiga element. Den jägar -och fiskarkultur som fanns vid kusttrakterna visar anknytningar österut och tycks ha tillhört ett stort block av kulturer som har sträckt sig långt in i norra Ryssland

500 f. Kr. och år 1000 e. Kr.

Under bronsåldern tycks en verklig bronsålderskultur finnas utefter kusten i Övre Norrland. Man vet inte var dessa kustens inbyggare tog vägen. Klimatet försämrades påtagligt med en början omkring år 500 f. kr. Detta kan ha haft betydelse för kustens tillbakagång. Under de århundraden som följer minskar starkt fornfynden i hela landet. En förhållandevis rik bronsålderskultur med rösen och fynd följs av en äldre järnålder med sparsamma eller inga fynd alls. Järnåldersfynd från Övre Norrland är relativt sparsamma. Särskilt gäller detta kustområdena. Bygdeå socken lider brist på järnåldersfynd. Däremot finns sådana i Umeå- och Skellefteåområdena. Det ringa antalet fynd och fornlämningar i Övre Norrland behöver inte betyda att området varit starkt avfolkad. Man kan ha använt rösen av bronsålderstyp som gravar etc. Innan landet höjt sig tillräckligt verkar den branta kusten med få skyddande vikar inte ha varit de mest idealiska för bosättning. Någon fast bebyggelse av nämndvärd omfattning vid kusten verkar inte ha förekommit. Det verkar som att man i Mellansverige vid denna tid inte har haft något större intresse av Övre Norrland i jämförelse med den under bronsåldern då fynd visar på en möjlig byteshandel med skinn i utbyte mot koppar.
Det verkar dock troligt att i varje fall att den befolkning som inte tillhört fångstkulturen varit fåtalig. Tecken på en begynnande exploatering kommer inte förrän under vikingatiden med ett mindre antal fornlämningar och fynd.

Rösen på granberget

Granberget ligger norr om Sikeåberget med nummer 1 på kartan. Se karta
Bilderna är tagna ur, Bygdeå Sockens Historia