Medeltidsmänniskornas tankevärld
Idéhistoriska analyser har gett en världsbild inom vilka ramar som de svenska medeltidsmänniskorna tänkte och agerade. Människorna var fångade i sin övergripande världs - och samhällsuppfattning, vilken framför allt utgick ifrån religiösa termer; världen var identisk med kristenheten och dess fiender. När katolska kyrkans idéer trängt upp i Bygdeå socken under medeltiden kan man tänka att även Sikeåborna fick sin världsbild framställd på det sättet. Den världsbilden utgick ifrån att samhället för att det skulle fungera hade en på förhand fastställd ordning, den s.k. treståndsläran. Befolkningen var indelad i tre övergripande grupper. ”Bedjare”, ”Krigare” och ”Arbetare”. Var och en hade sin roll. Bedjarna dvs. prästerskapet skulle förmedla kontakterna mellan människorna och Gud. Krigarna dvs. de världsliga stormännen skulle försvara kristenheten mot dess fiender och alla andra främst bönder skulle bruka jorden och försörja befolkningen. Att göra uppror mot denna samhällsordning måste för de flesta bönder ha varit fullstädigt otänkbart. Man ställde sig inte utanför den kristna gemenskapen eller det lokala kollektivet. Ingen ställde sig frivilligt i en status av fredlöshet. Sådant samhällsupplösande och samhällsomstörtande agerande uppfattades som mentalt självmord. Det förekom ändå upplopp och uppror av bönderna under medeltiden. Forskningen anser att sådana händelser snarast riktade sig mot att återställa vad som uppfattades som korrekta, av Gud önskade, förhållanden. Det var inte ovanligt att det förekom när skatterna ansågs orimliga i samband med nödår och/eller med brutala fogdar. Människorna var idémässigt reaktionära. Att förändra något till det bättre var att sträva bakåt i historien efter den gamla goda tiden

Hälsingelagen Den inleds: “Meth lagh skal man land bygga” Hälsinge länders lagbok består av åtta balkar: Kyrkobalken, Konungsbalken, Ärvdabalken, Jordabalken, Manhelgesbalken, Köpmålabalken, Tingmålabalken och Vidboabalken. Exempel på lokala sedvänjor kan ses i vidboa- (byggninga-) balken där föreskrifter om “huru by skall skiftas, hus byggas, åker delas, diken upptagas och underhållas, kreatur vårdas, skog skiftas, jakt, djurfång och fiskar å enskilda ägor fredas”. Det visade på noggranna lagbestämmelser redan då för att skydda äganderätten. I lagen benämns sex olika kungsgårdar runt om i Hälsingland, lokaliserade i de största nejderna. I dessa kungsgårdar samlades skatteuppbörden från folket in, som sedan fraktades till Stockholm. (Hälsinglands historia, Övre Norrlands Historia del I)

Kopia ur det enda handskrivna originalet av hälsingelagen, bevarat vid Uppsala universitet. Se större bild