Sikeå i nutid
Sikeå efter 1760
Sikeå utvecklades starkt från 1760-talet då Robertsfors bruk startade sin verksamhet i Edfastmark. Sikeå hamn byggdes och fick en stark expansion genom in- och utskeppning av malm- och järnprodukter samt genom skeppsbyggeri. Andra näringar tillkom också som påverkade livet för människorna i Sikeå såsom transporter mellan bruket och hamnen, kolproduktion för processerna samt inte minst arbeten av olika slag vid bruket.
Men mindre smickrande utveckling skedde också genom att expansionen drog till sig människor av allehanda sort. Genom hamnen och kontakten med sjömän av olika slag ökade säkert superiet och sedlösheten i Sikeå och Robertsfors med omnejd. Det fanns säkert många insatser som myndigheterna gjorde mot detta, men en speciell notering kan göras. Det gäller den avrättning som skedde den 30 maj 1786. (Se vidare under Catharina Persdotter, 1754-1842). Mordet skedde inte i Sikeå, men myndigheterna ville säkert markera – i avskräckande syfte ”Enom till last och androm till varnagel” - genom att lägga avrättningen till rågången mellan Sikeå och Lägdeå (ingen av byarna ville egentligen ha den på sin mark). Avrättningsplatsen ligger nära vägen mellan bruket och hamnen samt på den tiden vid den befintliga Sikakrogen – säkert en källa till sedlösheten. Den innehades av Anders Arfvidsson (1735-1795), vår mormors farmors farfar, åren 1785-88.
Sikeåfjärden - Sikeå hamn
Den 3/11 1758 erhöll brukspatronerna Robert Finlay och John Jennings, bergskollegiums tillstånd att i byn Edfastmark invid Rickleån anlägga en masugn för tackjärn. Anläggningen uppbyggdes åren 1759 - 1760 och döptes till Robertsfors efter den ene av grundarna.
I slutet av maj eller början av juni 1759 anlöptes Robertsfors Bruks lastageplats vid Sikeåfjärden av en eller flera skutor som bl.a. medförde yrkeskunniga arbetare till det nya bruket från ägarnas anläggning i Forsmark.
Året därpå, 1760 tillkom en brygga vid lastageplatsen i Sikeåfjärden. Verksamheten utvecklades och väg byggdes ner till hamnen. Senare kom andra verksamheter till stånd. Under vintern 1811 - 1812 byggdes det första fartyget, barkskeppet Oscar. Efter att ha varit nedlagd under första delen av 1830-talet återupptogs skeppsbyggeriverksamheten igen om hösten 1834. Ett sista bygge vid Sikeå skeppsvarv genomfördes vintern 1885 - 1886 av ett skonertskepp om 316 ton och som vid sjösättningen sommaren 1886 döptes till Hermes. År1887 såldes Bruket till familjen Kempe.
För att förbättra transporterna anlades år 1875 en järnväg, vilken till en början drogs av hästar men 1889 inköptes ett ånglok som tog över transporterna. Senare kom elloken. Det blev Sveriges första elektriska smalspåriga järnväg. Under Kempe-eran ökade utskeppningen av massa och trävaror främst till England.
Källor:
Bygdeå sockens historia. Övre Norrlands historia del I. Nordlander Jordaboken af Västerbotten. Dick Harrysson Jarlens sekel. Jan Lindegren Utskrivning och utsugning. Agneta Olofsson Byar och gårdar i Bygdeå 1600-1800. Edlund Beckman Botnia En nordsvensk region. Peter Ullgren Det stora Nordiska kriget 1700-1721. Sture Bäckström Varvs- och Lastageplats med anor från 1700-talet. Sveriges historia del 1-3
|
1900-talet
År 1906 tog vår farfar Carl Johan Carlsson över stuveriet vid Sikeå hamn. Han basade även över stuveriet vid Kräkånger och Lövånger.
1920-talet når dom olika verksamheterna i Sikeå sin högsta nivå. Efterfrågan på trävaror och pappersmassa är stor ute i efterkrigstidens Europa och såg och fabrik går för högtryck. Ca 150 personer arbetar under seglingssäsongen (maj-nov) i hamnen. Många arbetare är inhysta i uthus och bagarstugori byn. Under samma period besöks hamnen av sjömän från när och fjärran och caféer och affärer växer som svampar ur jorden. I byn finns under den här tiden fyra livsmedelbutiker, sex caféer, pappershandel, ett par bagare, några slaktare, biograf, fotoateljé, badhus och tvättstugor. Här finns sjömanshem, gästgiveri och rum för resande. Ett nytt skolhus byggs på brukets initiativ och står klart 1908. På 1920-talet går 125 barn i skolan på skolbacken.
Nedgång
Den ekonomiska krisen på 30-talet medförde minskad efterfrågan påträvaror. I Robertfors läggs den vattendrivna sågen ned 1936 och 1948 är det massafabrikes tur. Som ersättningsindustri anläggs 1951 ett litet Ari-sågerverk i hamnen.
Dom sista åren drevs stuveriet av vår farbror Sante Carlsson som blev den sista stuvarbasen i Sikeå hamn. Därmed hade Carlssons stuveri varait verksam i 3/4 sekel. Sista båten från hamnen avgick 1973. Hon hette Claudia och lastade virke direkt från kaj. Därmed var stuveriepoken i Sikeå hamn avslutad. Se större bild av Claudia
Såghus och sorteringsmagasin finns kvar men av husen som byggdes i början av 1900-talet har magasinen och arbetarbostäderna rivits efterhand och nu finns bara varvsstugan, ett magasin, kraftstationsbyggnaden, faktorsbostaden och tullhuset kvar, de två senare i privat ägo. Ocks järnvägen är borta (1961). Timmerbogseringen har upphört och och hamnen är nu avlyst för yrkestrafik.
Ny blomstring
I dag har all industriell verksamhet upphört men hamnen och dess kvarvarande bebyggelse har fått ny användning. Ångbåtskajen och Ribbkajen har tagits över av fritidsbåtar. Här har Sikeå BK sin hemmahamn.Den gamla kraftstationen har blivit klubbhus med serviceutrymmen.I såghuset är secondhandbutiken "Andra Varvet" inrymd i magasinen förvaras båtar och husvagnar vintertid. I varvsstugan finns en bildutställning över hamnen och här är också den gamla bagarstugan bevarad. En kulturstig berättar om platsens historia. Byalaget driver en camping för husvagnar och uthyrning av stugar i hamnen. Hamnmarknadsdagar/Hemvändardagar annordnas varje sommar och många andra aktiviteter.
Av reportaget som Västerbottens kuriren gjorde 1968 om ödegårdarna i Sikeå by. I dag fins inga ödegårdar kavar. Alla är nu bebodda. Nya fina villor byggs nu för den växand befolkningen. Nya företag har flyttat in i företagsbyn, Spirhuset. Byaföreningen ger ut en tidning (Spiran) tre gånger per år.
|
|
Klicka på bilderna för förstorning |
|