Familjen CARLSONS släktkrönika

Vår mor
Sonja Andersson g. Carlson (1915-2003)

 

Hon var född i Flarken i Nysätra församling. Som äldsta dotter i en familj med 12 syskon fick hon tidigt ta ansvar. Det var barnpassning, matlagning och klädsömnad. Hon gick en utbildning i klädsömnad i Umeå. Hennes betyg i folkskolan var mycket bra. Hennes dröm var att bli lärarinna. Men ekonomiskt och familjemässigt var det uteslutet. Hon fick 8 barn. Det äldsta barnet (född 1937) fick hon med med Olov Edvin Johansson (1713-1995). De gifte sig aldrig. Hon var mycket hos sina morföräldrar Ferdinand och Maria i Sikeå. Där var hon ofta i samma kamratgäng som sin blivande make. Hon gifte sig 1940 med Sven Carlson. Fyra barn föddes under Andra Världskriget. Tre av dom överlevde och hon fick ensam ta ansvar för dom under den tiden, då Sven låg inkallad under stora delar av de åren vid norska gränsen. Då bodde man i ett litet hus i Slätbäcken nära hamnen i Sikeå. Efter kriget köpte de bryggerihuset uppe i byn. Sonja tog initiativet till att renovera huset och de fick lån av länsbostadsnämnden till att bygga om det till ett ”barnrikehus”. Sven hade cykelverkstad där i början av 50-talet, innan han började arbeta i Robertsfors, först som cykelreparatör och sedan som reparatör på ASEA. När barnen vuxit upp så att Sonja kunde bidra till familjens försörjning arbetade hon som lantbrevbärare och sedan vid madrassfabriken i Sikeå. År 1965 flyttade familjen till Köping. Hon levde ett strävsamt liv fyllt med hårt arbete. Hon värnade starkt om familjen och månade om att den skulle kunna leva ett värdigt liv. Hon var praktisk och händig och provade genom årens lopp på olika yrken såsom sömmerska, jordbruksarbeterska och lantbrevbärare. Hon sydde många av barnens kläder och var känd som matmor. Under de verksamma åren i Köping arbetade hon som lokalvårdare åt Katrineholmsbyggen. Efter makens död bodde hon kvar i lägenheten några år innan hon flyttade till Nibblesbackes servicehus i Köping, där intressena var vävning, keramik och sång. Hon var en mycket stark kvinna, äldst i sin syskonskara, som tidigt fick ta ansvar för småsyskonen och hjälpa sin mor i hemmet. Hon var initiativrik, rättfram och hade stor integritet och tvekade inte hellre att ställa krav på myndighetspersoner och få sina rättigheter – liksom sin mor Betty. Hon värnade barnen och familjen mest av allt.