Familjen CARLSONS släktkrönika

Per Eriksson (slutet av 1500-talet–omkring 1622). Farfars farfars farfars farfars farfar.

Per föddes troligen mellan 1570 – 85. Han stod för Rickleå 4, från 1613 (eller tidigare) fram till 1622. Det är troligt att han dog då, eftersom hans hustru Margareta stod som ägare från 1623 fram till 1628 då sonen Anders tog över hemmanet. Det är inte troligt att Per var uttagen till krigstjänst och dött därigenom. Uttagningssystemet för rusttjänst skulle inte tagit ut honom då äldste sonen (om man utgår ifrån att det var Anders) inte var äldre än 15 år; dessutom bör han varit för gammal. Det finns inget som tyder på att han gick ut i kriget i Livland mot Polen som då pågick.
Under den tid Per innehar Rickleå 4, fanns 13 hemman i Rickleå. Det är ett av de medelstora med två tunnors utsäde. Det största hade sex tunnor och hela byn hade 36 tunnor.

Karta från 1595

Det försvar som Gustav II Adolf grundade omkring 1620, baserades på en form av allmän värnplikt, där landet skulle försvaras av inhemska soldater – det första i Europa. Soldaterna togs ut genom rotering ; ett antal bönder (en rote) skulle gemensamt ta ut en man från byn och utrusta denne med kläder och vapen. Han skulle vara mellan 15 och 60 år och fick inte vara en ensam bonde eller en bondson utan bröder. Det var viktigt att gårdens produktionsförmåga bibehölls. Följaktligen var det ensamma män utan gård, landsstrykare och löskefolk samt i sista hand en bondson i en familj med flera söner som blev uttagna. Kommenderades ”man ur huse” skulle dock alla män från 15 år ställa upp. På lokal nivå ålåg det prästen i samråd med sexmännen/motsvarande kyrkorådet, som skulle ta fram en längd/mantalslängd över den manliga befolkningen i socknen.

 

Flank Rote

Flankrotet:
I slutet av 1600-talet under Karl den XI:s regering omorganiserades utskrivningen av soldater genom inrättande av indelningsverket. Västerbotten (inklusive nuvarande Norrbotten) indelades i 1695 års rotering i 1056 rotar och Bygdeå i 82 rotar.
Rotetorpet skulle förläggas utanför byns odlingar men inte var som helst. Platsen skulle godkännas av kaptenen. Flankrotet (rote nr 39 i Bygdeå kompani) är beläget väster om nuvarande E4:an mellan Flanks och Hedlunds hemman.
De bönder som skulle svara för ett rotetorp hade skyldighet att rekrytera en soldat, bygga en bostad (högst 9 alnar i fyrkant, vilket utökades med tiden till 5,5-8,5 meter) med fähus och bod samt uppodla mark till minst ett halvt tunnland åker, kåltäppa och äng för två vinterlass hö. Rotebönder i Flankrotet var år 1695 Anders Larsson, Lars Andersson, Erik Larsson samt 7/8 av Olle Nilssons hemman (som också bidrog lite till rotet nr 38). Alla var från Sikeå. Anders Larsson (1659-1740), Sikeå 2, är vår  mormors farfars farfars farfars far. Hans son Lars Andersson Flank (1686-1734) var soldat på rotet 1710-1714. Han blev då utbytt och var aldrig utkallad i Karl den XII:s krig. Soldaten Per Larsson Flank (f. 1656 sedermera korpral Trast) som var före Lars stupade i Poltava 1709.
Soldaterna hade rätt till en anställningslega på 100 daler kopparmynt som fick uppdelas på fyra år, därtill kom en årslön på 25 daler. Det var mycket pengar för fattiga bönder. En häst kostade tex. 25 daler och en ko 10 daler.
Bod och husgrunder finns kvar på platsen för Flankrotet.
© Familjen Carlson. Wbbproducent sc@sikaby.se. Släktforskning eilert@sikaby.se