Familjen CARLSONS släktkrönika
Per Eriksson (omkring 1580 - 1622).
Farfars farfars farfars farfars farfar.
Per stod för Rickleå 4, från 1605 (enligt Ulf Lundström) fram till 1621-22. Det är troligt att han dog då, eftersom hans hustru Margareta stod som ägare från 1623 fram till 1644. Per var troligen inte uttagen till krigstjänst och avlidit därigenom.Utskrivningen av krigsfolk sker från 1619 ända till 1638. Då hade 225 av Bygdeå sockens män tagits ut. Från början var det krigsinsatser i Livland och Preussen sedan från 1630 till Tyskland. För det mesta blev de utskrivna garnisons soldater eller gick till flottan. Av dessa 225 hade en (1) återvänt helt arbetsför, sex (6) var vrak eller lemlästade; 35 fanns under fanorna. Således hade 183 män dött eller försvunnit utan spår. Enda sättet att bli befriad från krigstjänst var att ha varit i tjänst i 30 år eller blivit invalid. Uttagningssystemet för rusttjänst skulle inte tagit ut honom. Under den tid Per innehade Rickleå 4, fanns 13 hemman i byn. Rickleå 4 var ett av de medelstora med två tunnors utsäde. Det största hade sex tunnor och hela byn hade 36 tunnor. I uttagningen av soldater skyddades hemman från att stå utan arbetskraft. Det finns inget som tyder på att Per gick ut i kriget i Livland/ Polen som då pågick.
Per Eriksson är en trolig anfader. Han är troligen inte född på hemmanet, men det kan Margareta vara. Hemmanet är år 1609 på 5 spannland åker. Mantalet år 1620 är på ¼.
Om hans hustru vet vi bara att hon som änka stod för hemmanet 1623-1639
Se Anders Persson ---->
Den visar Postbonden Joen Nilssons ägor i Rickleå. Det är inte klarlagt att Pers hustru Margareta är dotter till Joen. Men det är på Joens mark som Per Eriksson har sitt hemman. Joen kan ha brutit ut en del av sitt stora markinnehav till dottern och Per år 1605.
Det försvar som Gustav II Adolf grundade omkring 1620, baserades på en form av allmän värnplikt, där landet skulle försvaras av inhemska soldater – det första i Europa. Soldaterna togs ut genom rotering ; ett antal bönder (en rote) skulle gemensamt ta ut en man från byn och utrusta denne med kläder och vapen. Han skulle vara mellan 15 och 60 år och fick inte vara en ensam bonde eller en bondson utan bröder. Det var viktigt att gårdens produktionsförmåga bibehölls. Följaktligen var det ensamma män utan gård, landsstrykare och löskefolk samt i sista hand en bondson i en familj med flera söner som blev uttagna. Kommenderades ”man ur huse” skulle dock alla män från 15 år ställa upp. På lokal nivå ålåg det prästen i samråd med sexmännen/motsvarande kyrkorådet, som skulle ta fram en längd/mantalslängd över den manliga befolkningen i socknen.
Flankrotet:
I slutet av 1600-talet under Karl den XI:s regering omorganiserades utskrivningen av soldater genom inrättande av indelningsverket. Västerbotten (inklusive nuvarande Norrbotten) indelades i 1695 års rotering i 1056 rotar och Bygdeå i 82 rotar.
Rotetorpet skulle förläggas utanför byns odlingar men inte var som helst. Platsen skulle godkännas av kaptenen. Flankrotet (rote nr 39 i Bygdeå kompani) är beläget väster om nuvarande E4:an mellan Flanks och Hedlunds hemman.
De bönder som skulle svara för ett rotetorp hade skyldighet att rekrytera en soldat, bygga en bostad (högst 9 alnar i fyrkant, vilket utökades med tiden till 5,5-8,5 meter) med fähus och bod samt uppodla mark till minst ett halvt tunnland åker, kåltäppa och äng för två vinterlass hö. Rotebönder i Flankrotet var år 1695 Anders Larsson, Lars Andersson, Erik Larsson samt 7/8 av Olle Nilssons hemman (som också bidrog lite till rotet nr 38). Alla var från Sikeå. Anders Larsson (1659-1740), Sikeå 2, är vår mormors farfars farfars farfars far. Hans son Lars Andersson Flank (1686-1734) var soldat på rotet 1710-1714. Han blev då utbytt och var aldrig utkallad i Karl den XII:s krig. Soldaten Per Larsson Flank (f. 1656 sedermera korpral Trast) som var före Lars stupade i Poltava 1709.
Soldaterna hade rätt till en anställningslega på 100 daler kopparmynt som fick uppdelas på fyra år, därtill kom en årslön på 25 daler. Det var mycket pengar för fattiga bönder. En häst kostade tex. 25 daler och en ko 10 daler.
Bod och husgrunder finns kvar på platsen för Flankrotet.
Karta från 1595
